LÅNGBÅGESKYTTE.
Vad är bågskytte?
Bågen är en av de äldsta
vapnen i människans historia.
Det användes redan under stenåldern
för att på ett enklare sätt fälla djur för föda,
och för att kunna ha ett bra försvar mot inkräktare och faror.
Långbågeskytte
är en jaktform med mycket gamla anor.
Den finns ofta med som uppvisning i medeltidsarrangemang då klädseln
är minst lika viktig.
Det tar år av träning för att bli duktig men tekniken är
ändå så pass enkel
att man kan ha roligt även som nybörjare.
Bågen:
En båge består av tre huvuddelar: övre lem, stock och nedre lem.
Lemmarna
är de böjliga delarna, stocken är det man håller i.
Långbåge:
Är den klassiska, medeltida bågen.
Tung och svår att skjuta. Används aldrig med sikte.
Består oftast av två träslag i laminat, inkapslade i glasfiber för bättre
hållfasthet.
Skjuts med träpilar.
Bågens
längd:
Kortare båge ger snabbare pilar men blir svårare att dra upp,
känsligare för misstag.
Längre båge ger lugnare drag men långsammare pil.
I praktiken använder man så
lång båge som möjligt vid tavelskytte, kortare bågar vid jakt.
För tavelskytte
med långbåge rekommenderas 68-72 tum.
Kortväxta personer och folk med korta
armar kan eventuellt gå ned till 66 tum.
Bågens styvhet:
Bågvikten har inget att göra med vad bågen väger utan
är ett mått på dess styvhet, dragstyrka.
Tyngre båge = snabbare pil, längre skjutavstånd.
Pilens hastighet påverkas också av bågens material och längd och pilens vikt
förstås.
Hur bågvikten mäts: antalet punds dragkraft som krävs för att dra bågen till
28 tum.
I regel står bågvikten skriven på den nedre lemmen. 1 pund = 0,454 kg.
Pilar:
Träpilar tillverkas oftast av ceder. Träpilar är billiga men sällan hundraprocentigt
raka.
Kan vara lämpliga för nybörjare tack vare det låga priset,
eller för den
som skjuter långbåge och vill vara historiskt autentisk.
De flesta skyttar tillverkar sina pilar själva.
Dels blir det billigare, dels
kan man få det precis som man vill ha det.
Fenornas färg är ett bra sätt att känna igen sina egna pilar.
Pilens längd beror på hur långt du drar din båge.
Den bör vara precis så
lång att den inte ramlar av pilhyllan vid maximalt drag.
Pilens styvhet:
beror på bågvikten och pilens längd. Korrekt styvhet är
väsentligt för skjutningen!
Styvheten hör samman med pilens
tjocklek men beror också på materialets hårdhet
. För
hård pil studsar ut åt vänster (för en högerskytt),
för mjuk pil ormar sig iväg åt höger.
Vilken spine du ska ha kan du läsa dig till i tabeller som piltillverkare publicerar.
Bågtrimmning:
Väsentligt för bågens trim är: - Rätt stränghöjd
- Rätt nockhöjd - Rätt horisontell pilvinkel
Stränghöjd:
Varje båge har en stränghöjd (avstånd från handtagets innersta punkt till strängen)
som passar den bäst.
På en långbåge 15-20 cm. För låg stränghöjd medför att
strängen slår emot handleden, för hög stränghöjd ger sämre kast.
I regel kan
man lyssna sig fram till rätt stränghöjd; när bågen skjuter utan oväsen är det
rätt, smäller den är det fel.
Stränghöjden justeras i första hand genom att
tvinna bågsträngen. 3 varv ger ca 1 mm höjd.
Nockhöjd:
Eftersom den övre lemmen på bågen är mjukare än den nedre, måste pilen peka
en aning nedåt.
Man lägger en strängvinkel mot pilhyllan och mäter det vertikala avståndet till
nockpunkten, som ligger 0-20 mm högre.
Fel nockhöjd ger oren pilflykt.
Test: Skjut sex vanliga och en ofjädrad pil sikta på samma ställe.
Om den ofjädrade träffar under de fjädrade, flytta ned nockläget - och vice
versa.
Detta test säger också något om pilens styvhet.
Har man för hårda pilar träffar den ofjädrade till vänster om de fjädrade, är
de för mjuka träffar den till höger.
Detta gäller för högerskyrtt och blir motsatt för vänsterskytt.
Tillverkning
av träpilar:
Pilarna är viktigare än bågen. För att göra egna pilar behöver du skaft, spetsar,
fenor och nock.
Allt limmas fast på skaftet. För att limma fenor behöver du en "fjädringsapparat".
Använder du träpil bör du köpa minst ett dussin pilskaft, välj ut de bästa
= rakaste.
Kolla ofta. Skilj mellan perfekta
pilar och sådana som är aningen krokiga.
Använd de senare till övning eller till nybörjare som riskerar missa tavlan
ofta.
Hur man kollar att pilen är rak: spetsen på vänster pekfinger,
luta skaftet mot höger tum- och pekfingernagel.
Blås på
fjädrarna så att den snurrar. Vibrationer = krokig pil. Studs
= usel pil.
Nästa steg är att såga av pilarna till rätt längd var noga med att få dem
lika långa Ta till några mm extra.
Sedan ska skaften formeras, här är det mycket
noga att de verkligen blir identiskt långa.
Lacka pilen för att skydda den mot
väta som kan få den att krokna. Montera nocken med lim.
OBS att strängen ska
gå vinkelrätt mot träets ådring! Fjädrarna kan sättas rakt eller skruvat.
Det
senare minskar farten något (större luftmotstånd) men ger stabilare flykt.
Skaffa
rätt apparat! En av fjädrarna ska peka vinkelrätt ut från bågen.
Den bör ha
avvikande färg för att lätt kännas igen. Väg pilarna och jämför längden.
Träning:
Vanligaste felet vid träning är att skytten lägger iväg den ena pilen efter
den andra i snabb följd. Det duger inte.
Ska man lära sig skjuta måste man träna in varje rörelse med fullständig koncentration.
Stå rätt, lägga på pilen, fatta bågen, fatta strängen, höja bågen, dra upp,
hålla armarna rätt, sikta, släppa.
Ta god tid på dig och räkna till tre med fullt uppdrag innan du släpper pilen.
Skjut på kort avstånd, 10 meter första tiden för att efter hand skjuta
från 30 meter, 40 meter.
Det viktiga i den situationen är korrekt form, inte att träffa mitt i prick.
Tänk mera på hur du står, drar, släpper än på siktningen.
Bågskytte handlar till
95 procent om psykologi.
Måltavlan:
Om du vill skjuta hemma i trädgården måste du ha en måltavla eller, som det
kallas bland bågskyttar butt.
Det finns många sorter, men jag vill främst rekommendera etafoam och fiberplatta
samt halmbutt.
Ett fångnät kan jag rekommendera det sparar man in ganska fort.
Etafoam är ett
cellplastliknande material som "läker" hålen efter pilarna ganska bra.
En butt av etafoam kostar ungefär 600-1000 kr.
Fördelen är att en sådan butt
är mycket lätt och inte påverkas av regn.